(1782 - 1852) was a Polish Romantic painter.   Related Paintings of Franciszek Ksawery Lampi :. | Saving castaways. | Romantic scenery | The mountain scenery from waterfall | The sunsetting | Saving castaways |
Related Artists:
Franz Horny
German, 1798-1824,German painter. He received his first instruction in art from his father, Conrad Horny (1764-1807), a painter and copperplate engraver, who taught at the Zeichenschule in Weimar. He attended this school from 1806 to 1816, training primarily as a painter of landscapes. In 1816, his patron Baron Carl Friedrich von Rumohr, a friend of his father, enabled him to travel to Italy. In Rome Horny became a student of Joseph Anton Koch, who introduced him to landscape composition in the classically heroic style. Through eager study, both from nature and from live models, Horny's skills developed swiftly, especially in his work in pen and watercolour (e.g. View of Olevano with Shepherds and a Hermit, 1817; Dresden, Kupferstichkab.). Horny was soon, however, drawn into the circle of the Lukasbr?der: Peter Joseph Cornelius persuaded him to participate in the major fresco project for the Casino Massimo in Rome. Horny completed a large number of pen and watercolour drawings (e.g. Weimar, Schlossmus.) depicting flowers, fruit and birds, and intended as wreaths and festoons to frame Cornelius's historical scenes from Dante's Paradiso. When Cornelius was recalled to Munich in 1818, however, this fresco was not carried out and Horny's designs were therefore not used. In the same year, Horny developed tuberculosis and moved to Olevano for his health. The rugged beauty of the Sabine Hills and their picturesque towns drew him back to the depiction of landscape. His drawings, combining Koch's classically heroic outlook with the poetic sensibility of the Lukasbr?der, often convey the impression of an earthly paradise, as in Italian Country Life (c. 1820; L?beck, St Annen-Mus.).
Jan Van Dornicke
was a South Netherlandish painter who was born about 1470 and died about 1527. His first name is sometimes spelled Janssone, and his last name is sometimes spelled van Doornik or van Dornick. He was active in Antwerp from about 1509 to about 1525. His paintings are classified stylistically as Antwerp Mannerism, and he may be the same person as the Master of 1518.
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.